lördag 23 april 2011

Livet bakom trumsetet Del 2

"Äntligen den efterlängtade uppföljningen av en proffstrummis karriär" säger ni. Men ni får nöja er med mig.

Ok, vart var vi senast. Jo, just det, dags att börja högstadiet och slagverksskolan.

Min mor tyckte att om jag ska börja på en skola och lära mig spela trummor så borde jag ha nya trummor. Mina gamla skittrummor dög ju inte åt ett blivande proffs som mig. Trummorna köptes av någon kille i Örebro om jag förstått det hela rätt och var ett gult/orange Maxvin set. Maxvin är ett B-märke från 70-talet, men det var bättre en mitt tidigare trumset. Det var ett stort trumset med 4 hängpukor och en golvpuka. Cymbalmässigt var det fattigt. Bara en ride, en bra ride visserligen, men bara en cymbal alltså. En crash införskaffades inom kort och jag kunde börja dundra på. Vid den här tiden hade vi flyttat igen och jag hade trummorna på mitt rum där jag gladeligen väckte grannarna varje morgon. Vem gillar inte trummor på morgonen?

Slagverksskolan höll på för min del i 3 år. Det var inte bara trummor man fick lära sig spela utan alla möjliga slagverk. Marimba, congas och allt däri mellan. Man fick också lära sig att spela efter noter, vilket inte var det roligaste, jag ville ju bara spela trummor.
Skolan var också dyr och man fick inte mycket tid för pengarna. 20 minuter var lektionen. 40 minuter tog bussen dit. Kul va?

Nåväl, mina gulfula Maxvintrummor hängde med mig länge. Hade dock en längre period utan trummor då jag var upptagen med att starta familj. Trummor och lägenhet i Örebro går inte hand i hand direkt.
Dammade av trummorna ibland hemma hos mor och drog några fills uppe på vinden där dom stod.

2006 var året då jag äntligen skulle få riktigt bra trummor. Hade fått pengar i arv efter min farmor och började direkt tänka " Nytt trumset". Jag spatserade iväg till Musikbörsen och förklarade att jag skulle köpa trummor. På hyllorna i affären stod ett Yamaha-set som tilltalade mig. 10.000kr kostade det och vips var det köpt. Kände också att jag behövde nya cymbaler och passade på att köpa det med. Detta trumset används än idag. Det har utökats med ytterligare en golvpuka och flera cymbaler och låter fortfarande skitbra.

"Vad hände med mitt gamla Maxvin-set då?" undra ni säkert. Det klädde jag om och fixade till lite. Så nu är det både snyggt och låter hyfsat. Mitt Spider-Man set som jag kallar det, klädd i Spiderman tidningar.

 Mitt Yamaha-set, Stage Custom.
Mitt Spiderman-set.

Så var det med det. Undrar hur nästa trumset kommer att se ut. Blir fotfarande sugen när jag går in i musikaffären. Tur att min ekonomiska situation gör att jag inte kan köpa något, annars hade jag nog hela lägenheten full av trummor.

Nej, nu ska jag gå till tvättstugan istället. Rock on!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar