The saga continues

Jaha...då ska vi se. Vart var vi. Jo...just.

Nr.6 Efter Sohls lades ner så gjorde jag och Jimmy ett halvhjärtat försök för att kunna fortsätta spela. Vi tog in Jimmys dåvarande flickvän Katarina som fick spela bas. Jimmy spelade gitarr och jag på trummor och sång. Vi körde några covers men även denna konstellation lades snart ner.

Nr.7 Samtidigt som jag spelade med Jimmy och Katarina började jag också spela i ett band som hette Shifting Sky. Jag var egentligen inte menad som fast medlem i bandet. Det hela började med att min bror Maxx och två kompisar från hans skola startade ett band och fick repa genom kyrkan. Kyrkan stod för instrument, lokal och två musikledare. Jag kom med för att spela trummor innan dom kunde hitta en permanent trummis. Det slutade med att det blev jag. Bandet Shifting Sky bestod av: mig själv på trummor och sång, Maxx på keyboard, Rasmus på bas, Mattias på gitarr och Robert på gitarr. Vi körde mestadels covers och klassiker man kan ha hört från den tiden var: Basketcase (Green Day), Hey Jude (Beatles) eller varför inte Livin´after midnight (Judas Priest). Bandet splittrades dock då jag började studera i Karlskoga. Har många fina minnen av det bandet...nån dag kanske vi gör en reunion. Det vore något.

Nr. 8 Här kommer det vi alla väntat på. Unspoken...oh yeah. Har för mig att jag började i bandet 2003...nån gång. Det är samtidigt som jag spelar med Shifting Sky. Jag hoppar med i bandet som bassist då bandet redan har en trummis som även han precis har börjat i bandet. Jag gillade tanken att få spela något helt annat än trummor så det var det enda jag gjort i alla band jag spelat i. Men det visade sig att David (som trummisen hette) var jäkligt bra på gitarr och jag var ju betydligt bättre på trummor än på bas. Och vips, så satt man bakom trummorna igen. And the rest is history. Jag spelar fortfarande trummor i Unspoken och älskar det.


Så nu vet ni allt om mina olika band. Hoppas det roat er. Finns säkert mer jag kunnat skriva men det är lättare att folk frågar isåfall.

Band som kommit och gått; En musikalisk genomgång av mitt liv

Jag spelar i band. Det känns som om jag alltid gjort det, det ger ett utlopp för mitt musikaliska skapande. Ska försöka lista upp alla band eller konstellationer jag spelat i.

Nr1. Kan nog inte säga direkt hur gammal jag var men i mellanstadiet gick jag nog. Min gode vän Jimmy hade skaffat sig en elgitarr och naiva som vi båda var så tyckte vi i våra hjärnor, att elgitarr kan väl inte vara så svårt att spela. Så vårt band hade inte direkt något namn men det var Jimmy på skränig-kan-bara-spela-Emoll-elgitarr och jag på mina Maxwin trummor (ni har väl läst mitt tidigare inlägg om mina trummor så ni vet vilket trumset jag talar om?). Anywho, det lät säkert fördjävligt och min stackars mamma fick genomlida allt, på högsta volym.

Nr2. Bandet som fick namnet Jimmys Tofflor. Bra namn eller hur? Detta band skapades nog också på mellanstadiet....fast mot slutet....troligtvis i sexan...eller? Som sagt, som bandet säger så innehöll detta band åter igen min vän Jimmy, mig själv (såklart) och vår gemensamma vän Andreas. Gitarr, trummor och keyboard var sättningen. Vi tränade i skolans musiksal vi dom få tillfällen som gavs.

Nr3. I högstadiet kom breaket vi hade väntat på. Man fick repa i fritidsgårdens lokaler, nu kunde vi ju träna som ett "riktigt" band. Andreas började spela bas och vi bytte även namn till det stentuffa Ultimate Power, då vi tyckte att Jimmys Tofflor lät för mesigt för ett internationellt band, som vi skulle bli.

Nr4. Ultimate Power tränar för fullt och har två gigs genom hela högstadiet och även en stund efter högstadiet också. Under denna tid slår vi oss ihop med några till i vår klass för att uppträda i skolans melodifestival. Vi kallar bandet The Nuts och vinner hela skiten med låten Wild Thing. Det mådde man bra av hela nian.
Ultimate Power splittras dock då både Jimmy och Andreas ska göra lumpen.

Nr5. Nu har jag inte spelat i ett band på länge. Har inte spelat musik alls knappt och är frustrerad. Men så en dag plingar min vän Jimmy upp mig och säger att han och hans syskonbarn Conny ska börja spela ihop. Han frågar om jag är på. Jag säger, jepp, och så är bandet Sohls fött.
Även Sohls hade bara två spelningar. Efter ett tag så hoppade Conny av pga brist av tid.

Nu när jag gjort er intresserade så sparar jag resten av resan till senare tillfälle. To be contiuned.

Legender lever för alltid

Tidigt i sin karriär satt, en då helt okänd, Freddie Mercury i en bar i London. Han såg deprimerad ut och satt med händerna över ansiktet. Hans vän som satt bredvid frågade hur det var med han. Då tittade Freddie upp och sa "Jag kommer aldrig bli en popstjärna....jag ska bli en legend".

Satt precis och kollade på en dokumentär om Queen. Queen: Days of our lifes heter den, och det är nog den bästa dokumentären om Queen jag sett. Den går igenom allt från första skivan till sista skivan, dom bästa konserterna, studiotid, uppgångar och nedgångar....ja precis allt som man vill veta om ett band.

Men det blev väldigt känsligt på slutet. Höll nästan på att grina lite.
När Brian och Roger talar om den sista tiden med Freddie innan han dog så får man en inblick i vilken kämparglöd Freddie hade. Att bli jagad av den brittiska skvallerpressen som hela tiden vill ha reda på vad det är för fel på honom. Att aldrig bli lämnad ifred i just det skedet av livet. Det är för jävligt helt enkelt.

Men han kämpar på som sagt. Då han vet att han inte har mycket tid kvar i världen så ligger fokus på att spela in så mycket musik som möjligt. Efter skivorna "The Miracle" och "Innuendo" spelats in så ville Freddie, trots att han knappt kunde stå av sig själv vi det här laget, fortsätta spela in musik. Han säger till Brian "Fortsätt skriv musik till mig, jag sjunger in det och så får ni göra klart det sen".
Brian började skriva låten Mother Love. Freddie sjöng in en rad i taget, tre tagningar på varje, så att det skulle finnas tillräckligt material. Vid sista versen sa Freddie att han behövde gå hem och vila och skulle komma tillbaka till studion en annan dag för att sjunga sista versen. Han kom aldrig tillbaka. Detta var hans sista stund i studion. Tänk på det när ni lyssnar på låten, Mother Love från Made in Heaven.

Made in Heaven gjordes klart ett antal år efter Freddie hade dött. En del material är omgjorda sololåtar av Freddie, Brian och Roger. Mother Love blev som sagt aldrig klar så Brian fick sjunga sista versen. Han förklara i dokumentären att det var väldigt jobbigt att slutföra skivan när man hörde Freddies röst i högtalarna, och bara hade det att gå på många gånger.

Nåväl, nu har jag varit alldeles för sentimental. Men jag rekommenderar er alla att se denna dokumentär.
Finns på Youtube.

Jag avslutar med ett roligt citat från Roger Taylor: "There was´nt much sex and drugs....well there was´nt much drugs.

Livet bakom trumsetet Del 2

"Äntligen den efterlängtade uppföljningen av en proffstrummis karriär" säger ni. Men ni får nöja er med mig.

Ok, vart var vi senast. Jo, just det, dags att börja högstadiet och slagverksskolan.

Min mor tyckte att om jag ska börja på en skola och lära mig spela trummor så borde jag ha nya trummor. Mina gamla skittrummor dög ju inte åt ett blivande proffs som mig. Trummorna köptes av någon kille i Örebro om jag förstått det hela rätt och var ett gult/orange Maxvin set. Maxvin är ett B-märke från 70-talet, men det var bättre en mitt tidigare trumset. Det var ett stort trumset med 4 hängpukor och en golvpuka. Cymbalmässigt var det fattigt. Bara en ride, en bra ride visserligen, men bara en cymbal alltså. En crash införskaffades inom kort och jag kunde börja dundra på. Vid den här tiden hade vi flyttat igen och jag hade trummorna på mitt rum där jag gladeligen väckte grannarna varje morgon. Vem gillar inte trummor på morgonen?

Slagverksskolan höll på för min del i 3 år. Det var inte bara trummor man fick lära sig spela utan alla möjliga slagverk. Marimba, congas och allt däri mellan. Man fick också lära sig att spela efter noter, vilket inte var det roligaste, jag ville ju bara spela trummor.
Skolan var också dyr och man fick inte mycket tid för pengarna. 20 minuter var lektionen. 40 minuter tog bussen dit. Kul va?

Nåväl, mina gulfula Maxvintrummor hängde med mig länge. Hade dock en längre period utan trummor då jag var upptagen med att starta familj. Trummor och lägenhet i Örebro går inte hand i hand direkt.
Dammade av trummorna ibland hemma hos mor och drog några fills uppe på vinden där dom stod.

2006 var året då jag äntligen skulle få riktigt bra trummor. Hade fått pengar i arv efter min farmor och började direkt tänka " Nytt trumset". Jag spatserade iväg till Musikbörsen och förklarade att jag skulle köpa trummor. På hyllorna i affären stod ett Yamaha-set som tilltalade mig. 10.000kr kostade det och vips var det köpt. Kände också att jag behövde nya cymbaler och passade på att köpa det med. Detta trumset används än idag. Det har utökats med ytterligare en golvpuka och flera cymbaler och låter fortfarande skitbra.

"Vad hände med mitt gamla Maxvin-set då?" undra ni säkert. Det klädde jag om och fixade till lite. Så nu är det både snyggt och låter hyfsat. Mitt Spider-Man set som jag kallar det, klädd i Spiderman tidningar.

 Mitt Yamaha-set, Stage Custom.

 

Mitt Spiderman-set.

Så var det med det. Undrar hur nästa trumset kommer att se ut. Blir fotfarande sugen när jag går in i musikaffären. Tur att min ekonomiska situation gör att jag inte kan köpa något, annars hade jag nog hela lägenheten full av trummor.

Nej, nu ska jag gå till tvättstugan istället. Rock on!

Livet bakom trumsetet Del 1

Mitt liv som trumslagare började när jag var fyra. Det säger min mamma i alla fall, hon säger att hon har kort på det. En liten Christoffer som bankar på leksakstrummor. Undrar hur länge dom höll?

De trummorna har jag inget minne av men jag minns mina först riktiga trummor. Jag var nog 10-11 år och vi bodde mitt ute på landet med närmaste granne några hundra meter bort. Den bästa miljö en hårt slående trummis kan ha.
Trumseten (ja, det var två) köptes av mina farbröder Tommy och Johnny för 400kr, om jag inte minns fel. I början hade vi trummorna i ett rum i huset. Rätt lyxigt faktiskt, ett rum som jag "bodde" i och ett rum för trummorna. Vet inte varför, kanske drev jag mor till vansinne med mitt spelande, men trumseten flyttades ut till ladan utanför huset. Den hade en skulle som var tom där trummorna sattes upp.
Här kommer dock problemet. Jag kunde inte ett skit om trummor. Och inte hade jag nån som kunde lära mig. Alltså, jag kunde spela...eller iallafall slå snabbt och hårt....eller iallafall klara en fyrtakt. Men jag visste inte hur man stämde trumskinnen, vilka reservdelar som behövdes för att laga en virveltrumma...shit, visste knappt hur trummorna skulle stå i förhållande till varandra. Men jag var lyckligt ovetande och även om jag knappast var den mest populäraste i skolan så var jag ju ändå den enda som kunde spela trummor.

Imorrn skriver jag mer om detta ämne. Då kommer vi in på ämne Slagverksskola och ett nytt trumset. Oooh..spännande...eller hur?

Byte av replokal....check

Jaha, mina vänner och bekanta, då vill jag upplysa om att bandet Unspoken har bytt replokal idag. Detta kommer nog göra att bandet slår igenom inom det snarast. Nåväl, personligen kommer jag kunna springa (eller snarare gå i lugn takt) till replokalen betydligt oftare och träna på trummorna då lokalen ligger i Markbacken.

Vad har hänt mer sen senast?
Var på bio igår med Kajsa och Carina. "Hur många lingon finns det i världen" var filmen. Den var bättre än jag trodde. Har annars svårt för svenska komedier.

I fredags bakade jag citronpaj, vilket inte händer för ofta. Det är skitagott men är lite bökigt att baka. Blir nog en liten bit ikväll....mmmmm.

Som sagt var så har vi i bandet bytt lokal. Lämnar vår gamla lokal vid resecentrum bakom oss, där vi har lirat de senaste åren. Kommer inte riktigt ihåg hur länge...men 5-6 år är det nog.
Har precis kommit hem från nya lokalen där jag plockat ihop mina trummor och provspelat för att checka ljudet. Det lät annorlunda men bra. Jag är nöjd.

Nu är det tv och sömn som gäller innan det är dags att gå till jobbet imorrn...igen.

Ha det så gött kamrater

Hej då replokalen....hej nya replokalen

Woohoo. Idag fick jag nyckel till nya replokalen. Glad blev jag.
Det blir inflytt i den senare i veckan...troligen.

Har även varit och repat idag, var dock asatrött och lite seg. Tränade in lite nytt material och det lät, efter ett tag, bra.

Nu är det sömn som gäller.

Må väl gott folk.