Mitt liv som trumslagare började när jag var fyra. Det säger min mamma i alla fall, hon säger att hon har kort på det. En liten Christoffer som bankar på leksakstrummor. Undrar hur länge dom höll?
De trummorna har jag inget minne av men jag minns mina först riktiga trummor. Jag var nog 10-11 år och vi bodde mitt ute på landet med närmaste granne några hundra meter bort. Den bästa miljö en hårt slående trummis kan ha.
Trumseten (ja, det var två) köptes av mina farbröder Tommy och Johnny för 400kr, om jag inte minns fel. I början hade vi trummorna i ett rum i huset. Rätt lyxigt faktiskt, ett rum som jag "bodde" i och ett rum för trummorna. Vet inte varför, kanske drev jag mor till vansinne med mitt spelande, men trumseten flyttades ut till ladan utanför huset. Den hade en skulle som var tom där trummorna sattes upp.
Här kommer dock problemet. Jag kunde inte ett skit om trummor. Och inte hade jag nån som kunde lära mig. Alltså, jag kunde spela...eller iallafall slå snabbt och hårt....eller iallafall klara en fyrtakt. Men jag visste inte hur man stämde trumskinnen, vilka reservdelar som behövdes för att laga en virveltrumma...shit, visste knappt hur trummorna skulle stå i förhållande till varandra. Men jag var lyckligt ovetande och även om jag knappast var den mest populäraste i skolan så var jag ju ändå den enda som kunde spela trummor.
Imorrn skriver jag mer om detta ämne. Då kommer vi in på ämne Slagverksskola och ett nytt trumset. Oooh..spännande...eller hur?
ohh ja.. tell me more ;-)
SvaraRaderaJa det ska bli intressant att läsa :) Give us more :D
SvaraRaderaHmm....kanske ska berätta min egen musik "origin" historia :)
Aja....ses på lördag kl 15
Tjingeling!